agnes: "har du sett hajar som hajar eller?"
agnes: "den handlar om den tokiga fisken och den söta fisken som är kära."
agnes: "och så finns det sådana där brännmaneter som har konstigt hår. när de blir rädda kramas de för det känns bättre då ska du veta."
agnes: "och de blir ofta rädda för den elaka hajen. de tror att han ska äta upp dem."
agnes: "men så är det ju inte..."
agnes: "han bara letar efter sitt barn."
agnes: "jag önskar att någon letade efter mig..."
agnes: "...då skulle jag känna mig saknad."
agnes: "men filmen slutar så lyckligt så lyckligt."
agnes: "alla blir kära och glada och så."
agnes: "åååh, vad fin den är."
söndag, februari 27, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag tycker hon låter som 90 och inte 5.. viis.
Skicka en kommentar